Avslutat frihet, sen i mån om tid

Hej, jag gick upp klockan sex helt frivilligt idag.

Av egen fri vilja. Tänka sig, när tanken slog mig en stund efter uppgången och i takt med uppiggnandet sade jag genast god natt till min kära mor och styrde stegen mot trappan och övervåningen där sängen skrek efter mig. Hur det gick till vet jag inte, men på något förunderligt sätt måste min självdiciplin sagt ifrån och istället gick jag in på toa för att göra mig i ordning för terminens första skoldag.

Anledningen till min oerhört tidiga uppgång är enkel, jag lär av mina misstag. Förra året kom jag för sent. Det skulle jag inte göra idag. Förra året var jag sen nästan var dag - eller sen vill inte jag kalla det, det är mina vänner som envisas med att säga det. Jag har alltid minst en minut till godo när jag kommer till skolan på morgonen. Inte vill jag sitta där i tio minuter och vänta på att bege mig till första lektionen, nej, jag är sen i mån om tid.

Men tröttheten gjorde sig påmind på morgonen och otaliga gråtorsaker gjorde sig påminda:
Det är 300 dagar kvar till sommarlovet
Jag fyller 18 år en måndag - två dagar före sommarlovet.
Skolan kommer vara full med mängder av nittior.
Nästa år kommer jordnötspojken antaglien - farväl Snickers.
Jag kommer inte hinna med skola och valkampanj.
Det är kallt.
Vi är ungefär 45 personer i min klass idag. Jag har ungefär 20 nya namn att lära mig. Är inte det bra?
Ännu ett år med idrottslektioner.
Ytterligare ett år med idrottslektioner av B-kursen. Varför ska jag läsa Idrott B som samhällsvetare?! Jag kan vara fet med gott samvete om det är så.
Naturkunskap.
Orientering "Hej, jag kan inte vara med på orientering med karta för jag går vilse." Tror ni min nya idrottslärare köper det? Det är ju trots allt sant.

Så fort någon sätter en karta i händerna på mig (nej, jag byter inte samtalsämne) är chansen att jag går vilse stor. Exempelcvis hade vi i årskurs åtta en idrottsdag med orientering (lika kul som det låter) och tillsammans med en klasskompis skulle vi skutta omkring i skogen för att hitta massa stationer. Vi gick bort oss. Tack vare min kära väns busvisslingsförmåga kunde vi få kontakt med en lärare som var i fullt sjå med att packa ner några av stationerna och skrattade åt oss då han berättade att vi var i utkanten av kartans område. Alla våra stationer låg i mitten och inte alls långt från varandra. Det var kul.

Nu senast jag fick en karta var för några veckor sedan i Göteborg då jag skulle hitta till valavstämningen. Duktig som jag tyckte att jag var införskaffade jag mig en Göterborgkarta redan i Borås. Jag gick runt, vid sidan om, förvirrat och vilse. När klockan närmade sig tre då mötet började stoppade jag ett par med att säga "Ursäkta", deras svar "Yeah, good luck." Har man tur så har man. Roligt i detta var att de faktiskt hjälpte mig att hitta till rätt gata.

När gatan var funnen ringde min distriktsvän och frågade var jag var. Hon fick mig att gå vilse igen - på en och samma gata! Idag retar hon mig för statyn jag inte visste vilken det var.